Vi bor allt större, trots att vi bor mindre

Större och mindre på samma gång? En paradox. Förstås. Men det är inte så komplicerat som det låter. Och inte särskilt nytt heller. Å andra sidan är det längesen det var i ropet och på den tiden av helt andra anledningar än idag. Poängen är att vi återigen vill utnyttja varenda kvadratmeter som vi på ett eller annat sätt har tillgång till. Samtidigt är trenden att vi bor på allt färre kvadratmeter.

Första gången vi verkligen försökte dra nytta av varenda litet hörn av ägorna var på den tiden då självhushållning var vardag och det inte fanns så mycket annat att välja på, om man ville leva ett någorlunda drägligt liv. Anledningen till att vi idag vill ta vara på varenda liten plätt igen, beror i mångt och mycket på att vi förfogar över allt mindre ytor. Det blir helt enkelt viktigare att måna om det man har. I kombination med ett större intresse för självhushållning och ett ökat behov av att hitta sätt att koppla av på, ökar trädgårdsintresset snabbt. Vi söker oss till rötterna. En analog motsats som i någon mån balanserar vår i övrigt digitala värld. En inbromsning i ett i alla andra hänseenden hektiskt liv. En känsla av att göra skillnad i vårt miljöovänliga samhälle. En önskan om att må lite bättre helt enkelt. Det spelar inte så stor roll om man förfogar över en trång lägenhetsbalkong, en liten radhustomt, en hel villatomt eller om man är del av en innergård i en bostadsrättsförening. Att kombinera ute och inne, umgås bland blommor och blad, odla och stoppa händerna i myllan – allt är källor till välmående.

Utvecklingen går mot att istället för att säga att man bor på 130 kvadrat, och då menar den del av boendet som är inomhus, väljer att berätta hur stor tomten är och låter förstå att man minsann bor på hela den ytan. Det är en grundläggande form av livskvalitet. 

/PelargonienÄven publicerad på pelargonien.se