Ernst blir inspirerad av växter med en historia – ”Redan på 1000-talet fanns tulpanen i Turkiet”

Ernst Kirchsteiger blir inspirerad av växter som har en historia att berätta och i hans hem hittar du klassiker som olivträd, Mårbacka-pelargoner och tulpaner. Om tulpanen finns mycket att berätta och blomman är en av Ernst personliga favoriter, även om det finns vissa tulpansorter som han fortfarande inte riktigt kommer överens med. Färgen på tulpanbuketten varierar Ernst beroende på humör och säsong. Men ska Ernst ge sin fru tulpaner, då är valet enkelt.

Tulpanen har sitt ursprung i Mellanöstern och den har länge fascinerat människor med sin intensiva färg och vackra blomma. Redan på 1000-talet fanns tulpanen i odling i Turkiet. Tulpanen var mycket uppskattad där och de européer som först fick se tulpaner var diplomater som sände hem lökar till Europa vid mitten av 1500-talet. Enligt historien planterade botanisten Carolus Clusius lökar i den botaniska trädgården i Leiden i rent vetenskapligt syfte och utan en tanke på att göra tulpanen till en blomma för allmänheten. Företagsamma holländare tyckte annorlunda, de stal lökar i trädgården och på så sätt lades grunden till dagens storskaliga lökodling. Under 1600-talet började man förädla lökar och fick fram en uppsjö av olika sorter. Det var framförallt de strimmiga sorterna som blev början på den period som kom att kallas tulpomanin. Perioden kännetecknas av vilda spekulationer när det gällde priser på tulpanlökar och det gick att tjäna stora pengar på handel med tulpaner. 1637 slutade yran med en krasch. Världens kärlek till tulpaner ändrades dock inte, och än i dag är tulpanen en av våra mest älskade blommor.

-Jag är övertygad om att tulpanens spännande historia ger en extra dimension till upplevelsen av blomman. Det är lite som en spännande roman, att avnjuta till kaffet, säger Ernst.

-Jag väjer tulpaner efter humör och säsong så jag har många favoriter. De enda som jag ännu inte riktigt har kommit överens med är de extremt långa, lite fransiga papegojtulpanerna. Det är inget fel på dem, men jag förstår dem inte riktigt. De ställer lite för mycket krav, vill framstå som intressanta och jag tycker att det blir för pretentiöst. De känns lite sönderblåsta nästan, som om de råkat ut för en hagelstorm. Jag tycker bättre om de klassiska, lite bonniga tulpanerna, vi förstår varandra bättre, avslutar Ernst med ett skratt.

källa/ foto: Blomsterfrämjandet/ Cecilia Möller Kirchsteiger